Alltså vilken drömförlossning. Önskar att alla fick en sådan. Och jag njuter av den i fulla drag för min första förlossning var mardrömslik tyvärr och jag mådde dåligt väldigt länge efter.

Hur som helst! Jag vaknade av att det small till i ryggen, här drömde jag att Jon kastade en tennisboll rakt på svanskotan på mig(?!). När jag vände mig i sängen så kom det vatten ÖVERALLT. Alltså ännu en vattenavgång ala Hollywood-film. Jag ringde direkt till förlossningen och meddelade att vattnet gått då jag behöver få antibiotika och bli igångsatt efter 18 timmar om inget hänt. De gav mig en tid kl 11 för att kontrollera att det verkligen var vattnet som gått.

Så jag gick upp och vi fixade o donade, ringde in barnvakt och begav oss mot sjukhuset. Jag kände alltså ingenting förutom att jag avverkade blöjor (ja fick ta barnblöjor!) med vatten. Läkaren konstaterade att det var vattnet som gått men att barnet inte sjunkit ner än och inget var på gång så det var bara att åka hem. De ville göra ett CTG för säkerhetsskull. (Där de mäter hjärtaktivitet och rörelser hos barnet.) Detta var klockan 11. Efter fem minuter på britsen med CTG-mätningen på så kommer värkarna. Jag trycker på larmet och meddelar sköterskan att jag ångrar mig och absolut inte vill ha fler barn. "Ojdå det betyder att det är dags nu" säger hon och ropar in två sköterskor till och läkaren som konstaterar att det är Go Time! De får upp mig på en brits och kör mig en våning ner till förlossningen. På dessa tio minuter öppnar jag mig 4cm. En 20 minuter senare är jag helt öppen. Klockan 13:01 föddes vår lille rumpnisse. Eller lille. 4742gram och 54cm. De hann varken öppna journal eller ge bedövning. Men FY TUSAN vilken fantastisk förlossning. Barnmorskan var underbar! Inte en enda bristning fick jag. Däremot har svanskotan tagit lite stryk men herregud, det är ingenting! Jag är så glad! Och tacksam.

Så, välkommen lille Leon. Vårt lejon.

(null)


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress